Tisdagbetyderträning
Fotbollsträning ikväll igen och jag i mina nyinköpta limegröna pjucks lär även denna träning fara som en vante hit och dit då jag inte riiiktigt fått koll på kroppen och bollkontrollen än.
Det finns en del att jobba på...
Upp och hoppa
Ligg inte o dra dig, dags att fånga dagen mumlade jag för mig själv när klockan ringde för ungefär 60 tickade minutrar sedan. Varför går lediga helger så in i nordens fort? Har knappt avslutat min lediga helg förrän jag längtar till nästa ledighet igen.
Rise and shine gott folk. Om inte shine så åtminstone rise.
Off to work, Choup!
That's the way it should be...
Söndag morgon och jag känner mig för en gångs skull utvilad när jag häver mig ur sängen. Skönt! Kan bero på den "extra" timmen vi alla fått i och med omställningen till vintertid. Vid första titten ut genom fönstret inser jag att jag borde ha stannat kvar i sängen. Druckit kaffe i bingen o läst bort hela dagen. Har vi haft gråa dagar förut tar nog just denna priset, för idag är det verkligen grått och trist. Måste ärligt erkänna att det inte gör så mycket att vädergudarna är emot oss just idag. Söndagar är vilodagar och rådande väderlek inbjuder till mys, tända ljus och filmmaraton.
Många favoriter i musikens värld går på repeat på spotify just nu, delar därför med mig av en bit. Tummen upp för Bruno Mars.
When I see your face
There's not a thing that I would change
Cause you're amazing
Just the way you are
And when you smile,
The whole world stops and stares for awhile
Cause girl you're amazing
Just the way you are
Note! That's the way it should be
Tänkvärda rader inte sant?
Fråga! Varför spelar grannen "dunka-dunka-musik" klockan åtta på morgonen?
Vadan denna trötthet?
Idag på jobbet yppade jag de absolut förbjudna orden: "jag är nästan aldrig sjuk och nu var det faktiskt länge sedan jag var riktigt krasslig" När jag insåg vad jag precis sagt hasplade jag ur mig ett "peppar, peppar" med förhoppning om att det nyss sagda inte resulterar i just sjukdom. Nog vore det typiskt alltid. Är detta förklaringen till den otäcka trötthet jag drabbats av idag? Tröttheten som fick mig att somna som en trasdocka i soffan efter jobbet och slumra bort större delen av eftermiddagen?
Nog spekulerat, jag drar mig tillbaka och myser ner mig under en filt till Greysan. Imorgon vankas jobb igen vilket jag i skrivande stund inte är speciellt pepp på. Jag vet då en som lär somna ovaggad ikväll...
Över och ut
Keep up the good work
Solen har nu strålat i dagarna två. Kämpat med att avvisa den riktiga vintern som Kung Bore har på ingång. Efter hans fjuttiga försök till vinterlandskap häromdagen får han se sig besegra för det verkar som om det fina vädret är här för att stanna, åtminstone veckan ut. I och med det fina vädret fortsätter också vardagslyxen som vi lagt till med och det är jag så glad för. Dessa ooh så nödvändiga och viktiga påhitt som bryter den annars så gråa, trista vardagen med alla dess rutiner och måsten. De fyller en med extra kraft och energi och man får en chans att ladda batterierna till alla tokiga funderingar och skratt.
Trots solens värmande strålar om dagarna klagar jag just nu friskt över de fjuttiga minusgraderna vi har om morgnarna. Jag hackar tänder, huttrar, fryser och skulle mer än gärna placera ändan i ett varmt bad titt som tätt för att på så vis tina min frusna, klena kropp. I och med detta inser jag att man glömmer väldigt fort och jag måste erkänna att jag har lite svårt att minnas den kyla som var i vintras. Den isande, bitande kylan på 25-30 minusgrader som jag vackert tvingades traska till jobbet i då bilen strejkade. Den fruktansvärda kylan som fick hela mig att se ut som en vandrande frostig snöboll. Bilen är för övrigt äntligen såld, vilket betyder att jag troligtvis måste vandra till jobbet även denna vinter. Hejja, hejja, här vankas vardagsmotion.
Det varnas förresten för en minst lika snörik och kall vinter även detta år. Hujedamej! Hur ska man orka genomlida ytterligare en sådan vinter? Jag är trött på den innan den ens börjat och funderar starkt på att bosätta mig utomlands eller gå i ide, Dra täcket över huvudet och stanna där tills det blir vår igen. Varför finns där ingen måtta? Vart tog lagom är bäst vägen? Det vore på sin plats att arrangera en match mellan Ra och Bore, det märker jag det.
Hursom är den typen av kyla inte här, ännu. Tillsammans med härliga vänner spenderades både gårdagen och dagen idag ute i solen med picknick. Gårdagen på Gatstuberg och dagen idag vid Fågeltornet, insupandes den sista riktigt starka solen. Fräknarna på näsan är sen länge på bortgång och det märks tydligt att kroppen är inställd på vintervila. Dagar som dessa måste därför tas tillvara på vilket jag tycker vi gjort med råge. Flera sådana dagar mina vänner.
Ojust det. Har under kvällen genomfört, eller genomlidigt, vintersäsongens första inomhusträning och jag är trött, trött, så trött. Konditionen är under all kritik och jag vete katten vart jag hade fötterna ikväll vilket betyder att det nu bara kan bli bättre..
Bingen ropar, skriker och vrålar hysteriskt.
Natti natti!
Ämnet är vardagslyx
Raderna i kvällens inlägg kommer efter inspiration från en annan blogg jag nyligen läste. Ett inlägg om konsten att uppskatta vardagslyx. Då menar jag inte den dyra varianten av vardagslyx med champagne, shopping och tryffel utan den "enkla" lyxen som oftast ger så mkt mer. Lyxen som får oss le trots att regnet öser utanför fönstret (borde jag tänkt på imorse) lyxen som får oss att orka lite till när allt känns nattsvart, lyxen som gör vår vardag rik. Såsom ett varmt bad, favoriträtten på matbordet, ta-hand-om-dig-själv-kvällar, ett glas vin på en tisdag eller en heldag med en vän.
Det sker alltför sällan som man, iaf jag, stannar upp och ser på vad jag faktiskt har runt omkring mig. Istället är det så lätt att lyfta fram det jag inte har och det jag önskar. Jag har en underbar familj, genomgoa vänner som förstår mig, god hälsa, ett jobb att gå till, tak över huvudet och mat på bordet, en meningsfull fritid. Med detta skrivet menar jag inte att jag är missnöjd på något vis eller att jag funderar speciellt mycket över vad jag inte har. Jag tror bara att man behöver stanna upp lite oftare och se till allt gott som finns. Allt som gör vardagen meningsfull för jag har det så förbannat bra. Det enda jag egentligen kan sakna är någon att dela allt med men det kommer förhoppninsgvis det med, med tiden...
I skrivande stund håller min onda rygg på att ta kål på mig men jag kan fortfarande gå för egen maskin och jag är övertygad om att det onda är borta lika fort som det kom efter en behandling hos mammsen. Såå det får räcka med det lilla gnället...
Jag är också rik!
Hualigen
För någon timma sedan när larmet på mobilen så vackert ringde ville jag verkligen inte gå upp. Efter x antal snoozningar rullade jag till slut ur sängen, vilket just denna morgon var en pärs. Spanade ut genom fönstret och möttes av ett otäckt regn-rusk-bus-väder. Den träliga tiden av hösten tycks vara här och jag vill inget annat än krypa ner under det varma täcket igen, tända ljus och kika film och tv hela dagen lång.
Detta får jag dock spara till en annan dag. Jobbet kallar! Brr, hua, fy, jag fryser redan. Orden "Det finns inga dåliga väder, bara dåliga kläder" känns i skrivande stund som ett slag vid örat för idag har vi faktiskt skitväder. Så det så! Fråga mig lite senare så svarar jag kanske annorlunda. Vaknat på fel sida? Jag? Jopp, med ett dåligt välkomnande väder som plus (minus)...
So long folks!
Sen sist jag printade...
Den senaste veckan och dess dagar har mestadels bestått av jobb, jobb och åter jobb. Mmm jag vet, man får skylla sig själv om man tar på sig extraturer som jag faktiskt gjort men ibland är det så in i "bängen" svårt att säga nej. Mellan slit på das work har jag tvingat mig till ett par svettiga pass på gymmet inför denna veckas sluttester. Sluttesterna som avgör om jag är så pass "frisk" att jag numera klarar mig på egen hand vad gäller träning och skrivs ut från sjukgymastiken. Jag hoppas så inåt att så är fallet. Men helt ärligt är jag skeptisk och något hos mig säger att det inte kommer gå speciellt bra. Jag har en känsla av att det är dags att jag accepterar läget; att jag aldrig blir riktigt bra och ok. Hursom ska det testas o grejas på onsdag denna vecka så dagarna innan vilar jag mig i form. Den enda fysiska aktiviteten jag tar mig för får bli en och annan promenad och kanske, eventuellt en brottningsmatch med dammsugaren-vilket är välbehövligt.
Helgen kan sammanfattas med ett ord: Lyckad! Efter lagmöte (som egentligen inte gav speciellt mkt) i lördags eftermiddag svidade hela laget om och begav oss till Statt för middagsmys. När våra magar stod i en sisådär sjutton hörn hojade vi till en av tjejerna för lite partaj. Gott sällskap, gott dricka och mycket skratt och stoj resulterade i en grym lagfest. När klockan sen slog utgångsdags fortsatte vi ner på stan på våra hojar för att entra Harrys portar. Jag min lilla nöt hoppade upp på pakethållaren. Något jag ca tjugo minuter senare kom att ångra. Hursom verkar det hela ha roat många och det var länge sedan jag skrattade så gott. Jag tar den, jag bjuder på den, så kan det gå helt enkelt.
Slutsats? Nobody's perfect!
Höjdpunkt nummer tjugosju
Att vara tillsammans med goda vänner
Underbara vänner
I helgen som var bjöds det till bröllop i Julita kyrka. Ella o Puttes dag med stord D stod för dörren och alla vänner hade samlats för att närvara. Det höstruggigt, stormlika busvädret fick oss alla att hacka tänder och våra näsor att lysa röda, men vid första anblicken av det vackra brudparet tinade nog de flesta av kyrkans besökare. Jag är övertygad om att jag talar för alla när jag säger att det blev en otroligt lyckad och fantastisk dag och kväll. Fina tal och talare avlöste varandra, ett och annat jippo med pussar hit och dit och efter en trerätters middag avslutades kvällen med dans till fabulös musik. Musik som passar oss alldeles utmärkt. Vi höll låda ordentligt bör tilläggas och när jag till slut kröp i säng vid fyratiden på morgonen värkte mina fötter som aldrig förr. Men det var det helt klart värt.
Jag hade en fantastisk dag och kväll i mina underbara vänners sällskap.
Årets mest onyttiga frukost
Att äta smörgås till frukost, mellis, kvällsmål, ja överhuvudtaget är mig emot. Detta gäller även godis och sötsaker i veckorna då jag försöker ägna mig åt sådana otyg på helgerna. Idag, denna måndag den 27e september bestämde jag mig för en korsning av dessa två vilket resulterade i en frukost beståendes av Nutella, smörgås och kaffe såklart. Sockerkick AB och en frukost beståendes av absolut ingenting vettigt eller nyttigt känns som ett smart och klokt val av dagens första mål när man har en tid på blodgivarcentralen inbokad. Jag skäms, som jag skäms. Hemska, hemska jag.
Kan kanske tyckas att en sådan frukost då eller då inte är något att riva upp himmel och jord för men med tanke på den senaste tidens godis-tårt-kak-bakelse-frosserier får det faktiskt vara nog. På jobbet göder de mig dagligen. "Ta en kaka till kaffet lilla vän", "Vi har bakat idag, ska du inte ha en bakelse till eftermiddagsfikat?" "En kaka hit eller dit kan du gott unna dig, du är ung, du rör på dig" säger de och sticker en kakburk under näsan på mig varje arbetsdag. Jovisst är det så, men när en "kaka hit eller dit" blir x antal kakor vareviga dag börjar det bli dags att bromsa och lägga i backen. Jag tackar gud för att jag nu i några veckor varit utan både bil och cykel och därför varit tvungen att gå till och från jobbet. Tack vara det har jag klarat mig från alltför trånga byxor och x antal nya volanger runt midjan. Uttrycken "Det finns en mening med allt" och "Det finns inget ont som inte för något gott med sig" kanske jag hade behövt lyssna lite extra till när jag svor och tjurade över att både bil och cykel var obrukbara. Jag klarade mig mycket väl utan mina räserfräsar. Men det är ju alltid lätt att vara efterklok.
Nu får det hursom vara slut på dessa onyttigheter. Skärpning med stort S står för dörren och jag ska tänka mig för från och med nu. Resterna i Nutellaburken får lillebror skrapa upp och övriga sötsaker jag har här hemma ska kastas. Det är fullkomligt livsfarligt att ha godsaker liggandes...
So long folks!
Tänkvärda rader...
Vänner är änglar som lyfter dina fötter,
när dina egna vingar har glömt bort hur man flyger
Beroende(n)
Tuttifruttigodis, rollokolor (helst gula), vaniljyoughurt med keso, banankolor, vichyvatten, knäckebröd med ost, cocacolaferraribilar, chips med dip, ostbollar och osthojar. Beroendets olika ansikten avlöser varandra. Okej för godis och chips i alla dess olika moderanger och smaker men hur kan man vara beroende av vaniljyoughurt med keso? Jag blir inte klok på mig själv...
Ventilering
Ibland är det så skönt att ventilera, "spy galla" och "tjata om" med någon som verkligen förstår vad man menar, TACK!
Vädret har för övrigt spelat mig x antal spratt idag. Från gråmulen, trist morgon till skaplig förmiddag med solglimtar. Ruggväder vid lunch, sol en sväng igen och spöregn på hemväg från jobbet. I skrivande stund skiner återigen solen, tack för det du underbara höst...
So long!
Höstpotpurri
Hösten knackar på och det är dags att lägga sommaren till minnet. I år har skiftningen från sommar till höst gått ovanligt fort. Jag hänger inte med och måst erkänna att jag hade hoppats på en aningens längre sommar. Många fasar för denna tid, tiden som förbereder oss inför det mörker och den kyla som komma skall. Men jag, jag älskar hösten och dess fina färger, dess klara och friska luft.
Jag välkomnar hösten med öppna armar!
Sommaravslut, varma färger, mössa, mörka kvällar, långpromenader, biobesök, picknick, löven skiftar färg, tjocka tröjor, tända ljus, myspys, skogspromenader, frisk luft, september, lingon, fingervantar, njutning av solens varma strålar under en filt, svampplockning, varm choklad, filmkvällar, strumpor, varma jackor, sträckläsning.
VARNING! för långa, många rader...
Varför är det si och inte så?
Varför är det så och inte si?
Under en eftermiddagspromenad i värmen har jag slängt tankar hit och dit, vridit och vänt ut och in på funderingar samtidigt som jag frenetiskt tuggat på Tutti Frutti-godisbitar. Att under tiden man grubblar och funderar ha något att tugga på gör hela grubbleriet så mycket enklare. Man får ett bättre flyt, en bättre rytm, ett bättre tänk och en bätte bearbetning helt enkelt. Om det sen är en ursäkt för att mitt i veckan få proppa i sig socker är inte upp till mig att avgöra. Klandrar dig inte, du som behagar läsa mina rader, om du nu skulle tänka tanken men jag måste få tillägga att den som känner mig vet att jag ogärna kastar i mig gotter i veckorna. Sådana lyxigheter sparar jag annars till helgerna.
Vad mina tankar cirkulerat kring är hur det kommer sig att vi människor är så duktiga på att dra upp, skriva ut, tjata om, älta och gnälla över negativiteter. Saker som är jobbiga får ta så mycket större plats än det positiva. Om det negativa drar ner oss och det positiva lyfter oss borde väl det sistnämnda få fasen så mycket mer uppmärksamhet än det förstnämnda. Oavsett situation, plats, människa. Eller?
Självklart har man all rätt att häva ur sig och "spy lite galla" då och då men merparten av det man skriver ut ska väl ändå ha en positiv influens? Hur vore det om vi alla tänkte till ibland och försökte lyfta fram allt bra vi har i våra liv, det som får oss glada och gör vår vardag så bra som den faktiskt är istället för att snabbt som attan se neråt på det som gör vårt liv så mycket jobbigare. Varför inte kasta ur oss positiva, uppmuntrande ord till kompisen som är så fin i sin kjol, eller lagkamraten som kämpar så hårt för laget, eller pappa som lyckats såå bra med köttet på grillen denna gång. Hur svårt är det att putta folk i sin omgivning framåt och åt rätt håll. ALLA förtjänar väl ändå att få höra när han/hon gjort något fantastiskt bra, eller är söt för kvällen, eller har en underbar personlighet?
Tänkvärt!
Ger man så får man (oftast) tillbaka och alla mår bra av att ha gladare människor omkring sig.
Frustrationernas mästare igår o idag, imorrn?
Jag är inte den som vanligtvis gnäller eller tjurar men idag tänker jag göra just det, gnälla och tjura. För jag fullkomligt hatar omotivation. Jag hatar att känna att ingenting är skoj eller givande. Jag hatar när det inte spelar någon roll vad man tar sig för, för allt känns bara pannkaka. Inte ens fotbollen som jag så länge sett fram emot är rolig. Den är rent utav skittråkig och ger mig nada just nu. Jag har därför egentligen inget på fotbollsplanen att göra. För är det inte roligt att lira, kan man fanimej gå av och lägga skorna på hyllan ett par dagar. Känner man som jag gör nu, presterar man absolut ingenting.
Cup på lördag och jag min dumma nöt har tackat ja. Hur smart, briljant, clever och klokt var det i detta läge? Fröken bright, fröken C, det är jag det. Kanske bättre imorrn eller övermorrn eller dagen efter övermorrn... Nästa vecka?
Slut på tjurerier och gnällerier för idag. Jag kryper ner under täcket och grubblar tills dess mina grå-blå-gröna(i skrivande stund även svarta) ger upp för idag.
Choup!
I valet o kvalet
Kan inte låta bli att fundera, vrida och vända, kasta tankar hit och dit. Vad är bäst? Vad är klokast? Vad är roligast? Vad bör jag göra och hur bör jag tänka? Vad som är roligast råder det ju iof ingen som helst tvekan om. Men alla andra funderingar hoppar upp och ner, fram och tillbaka och irriterar mig mest hela tiden. Hur ska jag göra? Ösa gärnet, testa och våga. Eller backa, avvakta och fega ur? Fega ur är kanske fel ordval men lite så känns det även om det kanske rent utav skulle vara det smartaste alternativet? Vet att det bara är jag själv som kan avgöra det hela men just nu önskar jag att jag hade någon som satt på min axel och berättade vad som vore bäst för mig. Eller åtminstone kunde styra mig åt rätt håll.
Det känns faktiskt ganska bra. Kroppen fungerar skapligt, bollen och jag är vänner nästan hela tiden och tänket sitter i. MEN, det där men:et retar gallfeber på mig, konditionen är inte vad den en gång varit. Jag vet att jag inte ska jämföra mig med hur jag en gång varit och orkat. Men jag kan bara inte låta bli, det går inte. Har jag en gång varit snabb och orkat mycket ska jag fanimej bli lika snabb och orka lika mycket igen. Ge mig tålamodet att orka jobba mig tillbaka! Tänk om man kunde knäppa med fingret och vips så hade man smidigare löparben och kondition utan dess like. En sak är i alla fall säker; man blir inte snabb och smidig av styrketräning!
Kämpa kämpa men hur göra?
Ska försöka kasta tankarna åt sidan ett tag och ägna de små där uppe i skallen åt film istället.
Lättare sagt än gjort gissar jag..
So long o over and out
Ps: Ingen höjdpunkt idag...
Det tar emot...
Usch.. idag vill jag verkligen inte.
Nedräkningen har börjat!
Oh Underbara Lediga Dag
Så var det återigen helg. Lördag morgon, strålande sol från en klarblå himmel, små lätta, ljumma vindar. Kaffe med mjölk, morgontidning och Ring så spelar vi, såklart! Vet att många rynkar på näsan när jag säger att jag, i den mån jag kan och så länge inte jobbet kallar, lyssnar på Riiing och Lisa på lördagmorgnarna. Det har blivit en vana, en självklarhet, ett måste. Pensionärsvarning säger en del (!) Men det struntar jag blankt i för det saknar grund. Programmet är mysigt och rogivande och får en massa gamla tankar, känslor o minnen att väckas till liv från dess man var liten. Lyssna på Riing gjorde mamma o pappa varje lördag när vi var små, när vi alla bodde i huset och det det gör jag idag.
Vaknade i ottan imorse av fåglarnas iviriga kvittrande utanför fönstret. Det finns i mitt tycke inte så många andra bättre sätt att vakna på än av småfåglars morgonsång. En rogivande, lugn start på dagen.
Spenderade hela gårdagen vid stranden i Jogersö. Stekte på min nyinköpta madrass (och den nya uppblåsbara kudden såklart), plaskade i havet x antal gånger och fick gratis piggelinglass av.. hm.. av.. var det Centerpartiet tro som bjussade på läskande glass?! Aja, ett grönt parti stegade iaf omkring på stranden och erbjöd det varma folket en kall glass att svalka sig med. Det tackar vi för!
Efter många soltimmar på beachen och en aningens mörkare hudton tog jag o mammsen en glasspaus på McDonalds. När det kommer till glass på McD är det bara en glass som gäller, McFlurry smarties med chokladsås i massor. Den där chokladsåsen i massor är ett måste.
Fortsatte kvällen framför tv:n och den gamla klassikern ET. Idag tycker jag att den är helt underbar och mysig. Om någon frågat mig för en sisådär 15 år sedan hade jag nog svarat annorlunda. Det lilla livet som gång efter annan säger "ET phone home" och "I'll be rigth here" skrämde mig på den tiden. Tittade en hel del mellan fingrarna och bakom kuddarna då. Efter en stund framför tv:n styrde jag min gröna pärla/padda/racer till Forssjö där brudarna grillat och myst. Blev ett par timmars tjatter och skratt. Roliga töser det där! Vad vore livet utan skratt och tokigheter? Fruktansvärt tråkigt och det vill vi INTE ha.
Även om sommaren 2010 hittills har varit en av de varmaste somrarna på många år kan jag inte låta bli att drömma mig utomlands. Det vore skönt att lämna allt här hemma ett tag, lägga saker och ting åt sidan och bara njuta, äta gott, strunta i städ och diverse andra hemma-göromål. Göra sånt som faller en in, sola och bada hela dagarna. Äta gott sent om kvällarna och ha det bra helt enkelt.
Höjdpunkt nummer tjugosex
Att sjunga riktigt högt när du är helt ensam, utan att skämmas
Med musik på hjärnan
Ibland hör man en låt som man inte riktigt kan släppa. En låt som berör i text o mening eller en låt med skönt "gung" som får en att ryckas med. Just nu cirkulerar många bra låtar som jag inte riktigt kan släppa, det finns många favoriter. En nyfunnen artist som jag verkligen har fastnat för är Ray LaMontagne. Hans sköna, lugna gitarrmusik får en att stanna upp och känna efter, tänka efter och fundera. Den rogivande musiken får en att stanna upp och andas, lägga stress och annat åt sidan för ett tag. Att sen rösten är underbart whiskeyhes gör det hela bara ännu bättre och mer lyssnavärt (om man nu kan uttrycka sig så?). Trouble, Hold you in my arms, Shelter tillhör de absoluta favoriterna just nu.
"Rising girl" med Lovestoned är inte heller helt fel att slänga på så här i sommartider. På tal om sommartider undrar jag vilken låt som egentligen blev/är sommarens härliga sommarplåga? Trodde Sean Banans - Skaka roumpa skulle ta det priset men vete katten...
Är ledig idag och det känns fantastiskt skönt, speciellt med tanke på stundande väderlek. Idag ska det pressas i solen, hoppas på detsamma imorrn. Man vet aldrig när solen kommer åter (!)
Sista slurken kaffe ska strax hävas i sen bär det av till gymmet för några timmars svettande med Lu.
Just gonna stand there and watch me burn
Well that's alright because I like the way it hurts
Just gonna stand there and hear me cry
Well that's alright because I love the way you lie
I love the way you lie
Höjdpunkt nummer tjugofem
Att skratta av dig själv
