That's the way it should be...
Söndag morgon och jag känner mig för en gångs skull utvilad när jag häver mig ur sängen. Skönt! Kan bero på den "extra" timmen vi alla fått i och med omställningen till vintertid. Vid första titten ut genom fönstret inser jag att jag borde ha stannat kvar i sängen. Druckit kaffe i bingen o läst bort hela dagen. Har vi haft gråa dagar förut tar nog just denna priset, för idag är det verkligen grått och trist. Måste ärligt erkänna att det inte gör så mycket att vädergudarna är emot oss just idag. Söndagar är vilodagar och rådande väderlek inbjuder till mys, tända ljus och filmmaraton.
Många favoriter i musikens värld går på repeat på spotify just nu, delar därför med mig av en bit. Tummen upp för Bruno Mars.
When I see your face
There's not a thing that I would change
Cause you're amazing
Just the way you are
And when you smile,
The whole world stops and stares for awhile
Cause girl you're amazing
Just the way you are
Note! That's the way it should be
Tänkvärda rader inte sant?
Fråga! Varför spelar grannen "dunka-dunka-musik" klockan åtta på morgonen?
Vadan denna trötthet?
Idag på jobbet yppade jag de absolut förbjudna orden: "jag är nästan aldrig sjuk och nu var det faktiskt länge sedan jag var riktigt krasslig" När jag insåg vad jag precis sagt hasplade jag ur mig ett "peppar, peppar" med förhoppning om att det nyss sagda inte resulterar i just sjukdom. Nog vore det typiskt alltid. Är detta förklaringen till den otäcka trötthet jag drabbats av idag? Tröttheten som fick mig att somna som en trasdocka i soffan efter jobbet och slumra bort större delen av eftermiddagen?
Nog spekulerat, jag drar mig tillbaka och myser ner mig under en filt till Greysan. Imorgon vankas jobb igen vilket jag i skrivande stund inte är speciellt pepp på. Jag vet då en som lär somna ovaggad ikväll...
Över och ut
Keep up the good work
Solen har nu strålat i dagarna två. Kämpat med att avvisa den riktiga vintern som Kung Bore har på ingång. Efter hans fjuttiga försök till vinterlandskap häromdagen får han se sig besegra för det verkar som om det fina vädret är här för att stanna, åtminstone veckan ut. I och med det fina vädret fortsätter också vardagslyxen som vi lagt till med och det är jag så glad för. Dessa ooh så nödvändiga och viktiga påhitt som bryter den annars så gråa, trista vardagen med alla dess rutiner och måsten. De fyller en med extra kraft och energi och man får en chans att ladda batterierna till alla tokiga funderingar och skratt.
Trots solens värmande strålar om dagarna klagar jag just nu friskt över de fjuttiga minusgraderna vi har om morgnarna. Jag hackar tänder, huttrar, fryser och skulle mer än gärna placera ändan i ett varmt bad titt som tätt för att på så vis tina min frusna, klena kropp. I och med detta inser jag att man glömmer väldigt fort och jag måste erkänna att jag har lite svårt att minnas den kyla som var i vintras. Den isande, bitande kylan på 25-30 minusgrader som jag vackert tvingades traska till jobbet i då bilen strejkade. Den fruktansvärda kylan som fick hela mig att se ut som en vandrande frostig snöboll. Bilen är för övrigt äntligen såld, vilket betyder att jag troligtvis måste vandra till jobbet även denna vinter. Hejja, hejja, här vankas vardagsmotion.
Det varnas förresten för en minst lika snörik och kall vinter även detta år. Hujedamej! Hur ska man orka genomlida ytterligare en sådan vinter? Jag är trött på den innan den ens börjat och funderar starkt på att bosätta mig utomlands eller gå i ide, Dra täcket över huvudet och stanna där tills det blir vår igen. Varför finns där ingen måtta? Vart tog lagom är bäst vägen? Det vore på sin plats att arrangera en match mellan Ra och Bore, det märker jag det.
Hursom är den typen av kyla inte här, ännu. Tillsammans med härliga vänner spenderades både gårdagen och dagen idag ute i solen med picknick. Gårdagen på Gatstuberg och dagen idag vid Fågeltornet, insupandes den sista riktigt starka solen. Fräknarna på näsan är sen länge på bortgång och det märks tydligt att kroppen är inställd på vintervila. Dagar som dessa måste därför tas tillvara på vilket jag tycker vi gjort med råge. Flera sådana dagar mina vänner.
Ojust det. Har under kvällen genomfört, eller genomlidigt, vintersäsongens första inomhusträning och jag är trött, trött, så trött. Konditionen är under all kritik och jag vete katten vart jag hade fötterna ikväll vilket betyder att det nu bara kan bli bättre..
Bingen ropar, skriker och vrålar hysteriskt.
Natti natti!
Ämnet är vardagslyx
Raderna i kvällens inlägg kommer efter inspiration från en annan blogg jag nyligen läste. Ett inlägg om konsten att uppskatta vardagslyx. Då menar jag inte den dyra varianten av vardagslyx med champagne, shopping och tryffel utan den "enkla" lyxen som oftast ger så mkt mer. Lyxen som får oss le trots att regnet öser utanför fönstret (borde jag tänkt på imorse) lyxen som får oss att orka lite till när allt känns nattsvart, lyxen som gör vår vardag rik. Såsom ett varmt bad, favoriträtten på matbordet, ta-hand-om-dig-själv-kvällar, ett glas vin på en tisdag eller en heldag med en vän.
Det sker alltför sällan som man, iaf jag, stannar upp och ser på vad jag faktiskt har runt omkring mig. Istället är det så lätt att lyfta fram det jag inte har och det jag önskar. Jag har en underbar familj, genomgoa vänner som förstår mig, god hälsa, ett jobb att gå till, tak över huvudet och mat på bordet, en meningsfull fritid. Med detta skrivet menar jag inte att jag är missnöjd på något vis eller att jag funderar speciellt mycket över vad jag inte har. Jag tror bara att man behöver stanna upp lite oftare och se till allt gott som finns. Allt som gör vardagen meningsfull för jag har det så förbannat bra. Det enda jag egentligen kan sakna är någon att dela allt med men det kommer förhoppninsgvis det med, med tiden...
I skrivande stund håller min onda rygg på att ta kål på mig men jag kan fortfarande gå för egen maskin och jag är övertygad om att det onda är borta lika fort som det kom efter en behandling hos mammsen. Såå det får räcka med det lilla gnället...
Jag är också rik!
Hualigen
För någon timma sedan när larmet på mobilen så vackert ringde ville jag verkligen inte gå upp. Efter x antal snoozningar rullade jag till slut ur sängen, vilket just denna morgon var en pärs. Spanade ut genom fönstret och möttes av ett otäckt regn-rusk-bus-väder. Den träliga tiden av hösten tycks vara här och jag vill inget annat än krypa ner under det varma täcket igen, tända ljus och kika film och tv hela dagen lång.
Detta får jag dock spara till en annan dag. Jobbet kallar! Brr, hua, fy, jag fryser redan. Orden "Det finns inga dåliga väder, bara dåliga kläder" känns i skrivande stund som ett slag vid örat för idag har vi faktiskt skitväder. Så det så! Fråga mig lite senare så svarar jag kanske annorlunda. Vaknat på fel sida? Jag? Jopp, med ett dåligt välkomnande väder som plus (minus)...
So long folks!
Sen sist jag printade...
Den senaste veckan och dess dagar har mestadels bestått av jobb, jobb och åter jobb. Mmm jag vet, man får skylla sig själv om man tar på sig extraturer som jag faktiskt gjort men ibland är det så in i "bängen" svårt att säga nej. Mellan slit på das work har jag tvingat mig till ett par svettiga pass på gymmet inför denna veckas sluttester. Sluttesterna som avgör om jag är så pass "frisk" att jag numera klarar mig på egen hand vad gäller träning och skrivs ut från sjukgymastiken. Jag hoppas så inåt att så är fallet. Men helt ärligt är jag skeptisk och något hos mig säger att det inte kommer gå speciellt bra. Jag har en känsla av att det är dags att jag accepterar läget; att jag aldrig blir riktigt bra och ok. Hursom ska det testas o grejas på onsdag denna vecka så dagarna innan vilar jag mig i form. Den enda fysiska aktiviteten jag tar mig för får bli en och annan promenad och kanske, eventuellt en brottningsmatch med dammsugaren-vilket är välbehövligt.
Helgen kan sammanfattas med ett ord: Lyckad! Efter lagmöte (som egentligen inte gav speciellt mkt) i lördags eftermiddag svidade hela laget om och begav oss till Statt för middagsmys. När våra magar stod i en sisådär sjutton hörn hojade vi till en av tjejerna för lite partaj. Gott sällskap, gott dricka och mycket skratt och stoj resulterade i en grym lagfest. När klockan sen slog utgångsdags fortsatte vi ner på stan på våra hojar för att entra Harrys portar. Jag min lilla nöt hoppade upp på pakethållaren. Något jag ca tjugo minuter senare kom att ångra. Hursom verkar det hela ha roat många och det var länge sedan jag skrattade så gott. Jag tar den, jag bjuder på den, så kan det gå helt enkelt.
Slutsats? Nobody's perfect!
Höjdpunkt nummer tjugosju
Att vara tillsammans med goda vänner
