Evigheter sen...
jag tog mig tid att printa ett par rader här. Närmare bestämt fyra månader. Allt som oftast har det varit motivationen som trytt (kan man skriva så?). Har inte heller haft något vettigt att häva ur mig då mina dagar under denna period=sjukskrivning, sett i stort sett likadana ut:
Uppgång, frukost, träning, en film eller två eller tre, kvällsbestyr o sängdags.
Inte så värst intressant va? När sen framstegen snarare blivit baksteg finns absolut ingen anledning att tjata om hur jobbigt, tråkigt, trist och frustrerande allt känts här. Det blir inte ett dugg bättre, även om det lindrar för stunden. Dessutom har mina nära och kära redan fått sin beskärda del av det. *ler*
Har en vag känsla av att många får nog av tråkigheter på annat håll. Så därför blundar jag hårt åt det som varit och blickar istället framåt med mina grå-grön-blåa. Våren står för tusan för dörren. Snart stundar mars månad, vilket betyder att april sakteligen närmar sig och innan vi vet ordet av står vi mitt i maj månad och njuter av den gassande vårsolen. Laddade för sommarens bravader.
Nog har man de korta (mikrosuperduperkorta) sekunder solen visat sig fått en aning vårkänsla? Eller är det jag som blint och blåögt inbillar mig? Haha... Positivitet: here I come, negativitet: dra dit pepparn växer!
Nu beger jag mig ut i detta fantastiska vinterlandskap istället.
Snön är fabulös och våren är på ingång, så det så!
