Me, Myself and I...

Varför är det si och inte så?
Varför är det så och inte si?

Under en eftermiddagspromenad i värmen har jag slängt tankar hit och dit, vridit och vänt ut och in på funderingar samtidigt som jag frenetiskt tuggat på Tutti Frutti-godisbitar. Att under tiden man grubblar och funderar ha något att tugga på gör hela grubbleriet så mycket enklare. Man får ett bättre flyt, en bättre rytm, ett bättre tänk och en bätte bearbetning helt enkelt. Om det sen är en ursäkt för att mitt i veckan få proppa i sig socker är inte upp till mig att avgöra. Klandrar dig inte, du som behagar läsa mina rader, om du nu skulle tänka tanken men jag måste få tillägga att den som känner mig vet att jag ogärna kastar i mig gotter i veckorna. Sådana lyxigheter sparar jag annars till helgerna.

Vad mina tankar cirkulerat kring är hur det kommer sig att vi människor är så duktiga på att dra upp, skriva ut, tjata om, älta och gnälla över negativiteter. Saker som är jobbiga får ta så mycket större plats än det positiva. Om det negativa drar ner oss och det positiva lyfter oss borde väl det sistnämnda få fasen så mycket mer uppmärksamhet än det förstnämnda. Oavsett situation, plats, människa. Eller?

Självklart har man all rätt att häva ur sig och "spy lite galla" då och då men merparten av det man skriver ut ska väl ändå ha en positiv influens? Hur vore det om vi alla tänkte till ibland och försökte lyfta fram allt bra vi har i våra liv, det som får oss glada och gör vår vardag så bra som den faktiskt är istället för att snabbt som attan se neråt på det som gör vårt liv så mycket jobbigare. Varför inte kasta ur oss positiva, uppmuntrande ord till kompisen som är så fin i sin kjol, eller lagkamraten som kämpar så hårt för laget, eller pappa som lyckats såå bra med köttet på grillen denna gång. Hur svårt är det att putta folk i sin omgivning framåt och åt rätt håll. ALLA förtjänar väl ändå att få höra när han/hon gjort något fantastiskt bra, eller är söt för kvällen, eller har en underbar personlighet?

Tänkvärt! 
Ger man så får man (oftast) tillbaka och alla mår bra av att ha gladare människor omkring sig.

Jag är inte den som vanligtvis gnäller eller tjurar men idag tänker jag göra just det, gnälla och tjura. För jag fullkomligt hatar omotivation. Jag hatar att känna att ingenting är skoj eller givande. Jag hatar när det inte spelar någon roll vad man tar sig för, för allt känns bara pannkaka. Inte ens fotbollen som jag så länge sett fram emot är rolig. Den är rent utav skittråkig och ger mig nada just nu. Jag har därför egentligen inget på fotbollsplanen att göra. För är det inte roligt att lira, kan man fanimej gå av och lägga skorna på hyllan ett par dagar. Känner man som jag gör nu, presterar man absolut ingenting.

Cup på lördag och jag min dumma nöt har tackat ja. Hur smart, briljant, clever och klokt var det i detta läge? Fröken bright, fröken C, det är jag det. Kanske bättre imorrn eller övermorrn eller dagen efter övermorrn... Nästa vecka?

Slut på tjurerier och gnällerier för idag. Jag kryper ner under täcket och grubblar tills dess mina grå-blå-gröna(i skrivande stund även svarta) ger upp för idag.

Choup! 

Kan inte låta bli att fundera, vrida och vända, kasta tankar hit och dit. Vad är bäst? Vad är klokast? Vad är roligast? Vad bör jag göra och hur bör jag tänka? Vad som är roligast råder det ju iof ingen som helst tvekan om. Men alla andra funderingar hoppar upp och ner, fram och tillbaka och irriterar mig mest hela tiden. Hur ska jag göra? Ösa gärnet, testa och våga. Eller backa, avvakta och fega ur? Fega ur är kanske fel ordval men lite så känns det även om det kanske rent utav skulle vara det smartaste alternativet? Vet att det bara är jag själv som kan avgöra det hela men just nu önskar jag att jag hade någon som satt på min axel och berättade vad som vore bäst för mig. Eller åtminstone kunde styra mig åt rätt håll. 

Det känns faktiskt ganska bra. Kroppen fungerar skapligt, bollen och jag är vänner nästan hela tiden och tänket sitter i. MEN, det där men:et retar gallfeber på mig, konditionen är inte vad den en gång varit. Jag vet att jag inte ska jämföra mig med hur jag en gång varit och orkat. Men jag kan bara inte låta bli, det går inte. Har jag en gång varit snabb och orkat mycket ska jag fanimej bli lika snabb och orka lika mycket igen. Ge mig tålamodet att orka jobba mig tillbaka! Tänk om man kunde knäppa med fingret och vips så hade man smidigare löparben och kondition utan dess like. En sak är i alla fall säker; man blir inte snabb och smidig av styrketräning!

Kämpa kämpa men hur göra?

Ska försöka kasta tankarna åt sidan ett tag och ägna de små där uppe i skallen åt film istället.
Lättare sagt än gjort gissar jag..

So long o over and out

Ps: Ingen höjdpunkt idag...

 

Usch.. idag vill jag verkligen inte.
Nedräkningen har börjat!

Så var det återigen helg. Lördag morgon, strålande sol från en klarblå himmel, små lätta, ljumma vindar. Kaffe med mjölk, morgontidning och Ring så spelar vi, såklart! Vet att många rynkar på näsan när jag säger att jag, i den mån jag kan och så länge inte jobbet kallar, lyssnar på Riiing och Lisa på lördagmorgnarna. Det har blivit en vana, en självklarhet, ett måste. Pensionärsvarning säger en del (!) Men det struntar jag blankt i för det saknar grund. Programmet är mysigt och rogivande och får en massa gamla tankar, känslor o minnen att väckas till liv från dess man var liten. Lyssna på Riing gjorde mamma o pappa varje lördag när vi var små, när vi alla bodde i huset och det det gör jag idag. 

Vaknade i ottan imorse av fåglarnas iviriga kvittrande utanför fönstret. Det finns i mitt tycke inte så många andra bättre sätt att vakna på än av småfåglars morgonsång. En rogivande, lugn start på dagen.

Spenderade hela gårdagen vid stranden i Jogersö. Stekte på min nyinköpta madrass (och den nya uppblåsbara kudden såklart), plaskade i havet x antal gånger och fick gratis piggelinglass av.. hm.. av.. var det Centerpartiet tro som bjussade på läskande glass?! Aja, ett grönt parti stegade iaf omkring på stranden och erbjöd det varma folket en kall glass att svalka sig med. Det tackar vi för!

Efter många soltimmar på beachen och en aningens mörkare hudton tog jag o mammsen en glasspaus på McDonalds. När det kommer till glass på McD är det bara en glass som gäller, McFlurry smarties med chokladsås i massor. Den där chokladsåsen i massor är ett måste. 

Fortsatte kvällen framför tv:n och den gamla klassikern ET. Idag tycker jag att den är helt underbar och mysig. Om någon frågat mig för en sisådär 15 år sedan hade jag nog svarat annorlunda. Det lilla livet som gång efter annan säger "ET phone home" och "I'll be rigth here" skrämde mig på den tiden. Tittade en hel del mellan fingrarna och bakom kuddarna då. Efter en stund framför tv:n styrde jag min gröna pärla/padda/racer till Forssjö där brudarna grillat och myst. Blev ett par timmars tjatter och skratt. Roliga töser det där! Vad vore livet utan skratt och tokigheter? Fruktansvärt tråkigt och det vill vi INTE ha.

Även om sommaren 2010 hittills har varit en av de varmaste somrarna på många år kan jag inte låta bli att drömma mig utomlands. Det vore skönt att lämna allt här hemma ett tag, lägga saker och ting åt sidan och bara njuta, äta gott, strunta i städ och diverse andra hemma-göromål. Göra sånt som faller en in, sola och bada hela dagarna. Äta gott sent om kvällarna och ha det bra helt enkelt.


Höjdpunkt nummer tjugosex

Att sjunga riktigt högt när du är helt ensam, utan att skämmas

Ibland hör man en låt som man inte riktigt kan släppa. En låt som berör i text o mening eller en låt med skönt "gung" som får en att ryckas med. Just nu cirkulerar många bra låtar som jag inte riktigt kan släppa, det finns många favoriter. En nyfunnen artist som jag verkligen har fastnat för är Ray LaMontagne. Hans sköna, lugna gitarrmusik får en att stanna upp och känna efter, tänka efter och fundera. Den rogivande musiken får en att stanna upp och andas, lägga stress och annat åt sidan för ett tag. Att sen rösten är underbart whiskeyhes gör det hela bara ännu bättre och mer lyssnavärt (om man nu kan uttrycka sig så?). Trouble, Hold you in my arms, Shelter tillhör de absoluta favoriterna just nu.

"Rising girl" med Lovestoned är inte heller helt fel att slänga på så här i sommartider. På tal om sommartider undrar jag vilken låt som egentligen blev/är sommarens härliga sommarplåga? Trodde Sean Banans - Skaka roumpa skulle ta det priset men vete katten...

Är ledig idag och det känns fantastiskt skönt, speciellt med tanke på stundande väderlek. Idag ska det pressas i solen, hoppas på detsamma imorrn. Man vet aldrig när solen kommer åter (!)

Sista slurken kaffe ska strax hävas i sen bär det av till gymmet för några timmars svettande med Lu.


Just gonna stand there and watch me burn
Well that's alright because I like the way it hurts
Just gonna stand there and hear me cry
Well that's alright because I love the way you lie
I love the way you lie


Höjdpunkt nummer tjugofem

Att skratta av dig själv

 

Ibland blir jag bara såå trött...

Idag, denna ovanligt tunga och trötta morgon, räknar jag timmarna till ledighet. En ledighet som kommer vara i två hela dagar. Två dagars lyx med sovmorgon, långa frukostar, kaffe på sängen, sol och bad i massor (förhoppningsvis stämmer inte prognosen om åska imorrn) och grillkväll med flickorna. Jag ska njuuuta!

Gårdagkvällens konsert i Linköping var fabulös-fenomenal-fantastisk-underbar-mysig. Med andra ord är jag mer än nöjd. När sen sällskapet är så bra som det var igår kan det inte bli annat än toppen. Hugger i sten, Du hade tid, Söndermarken, Om du lämnade mig nu och självklart även Kom Änglar tillhör favoriterna som spelades. Publikens jubel när just Kom Änglar spelades går inte riktigt att beskriva i ord, det måste upplevas. Jag skulle utan tvekan betala 400 spänn igen för ytterligare ett konsertbesök. Kanske blir det en sväng till Örebro i augusti?

Nepp, frulle på det här och sen off I go. Nu får solen jobba för en strålande, solig helg. Jag är ju för sjutton ledig och behöver lite färg på min kroppshydda!

Höjdpunkt nummer tjugofyra

Att finna pengar i en gammal jacka

 

"Jag ger igen på måndag, på måndag är en annan dag.."

... Förhoppningsvis en minst lika fin och varm sådan som idag. Då jag har turen att jobba i helgen får jag ta igen alla soltimmar jag går miste om på måndag. Har stulit delar av inledningen från en låt jag fastnat ordentligt för. Har aldrig riktigt gillat Caroline af Ugglas förut. Men i somras, när jag puttrade runt i nattpatrullen om nätterna, introducerades jag för hennes nya skiva och sedan dess är jag fast. Långt ifrån alla låtar är bra men de jag gillar, gillar jag skarpt! "Lilla fluga" har diskuterats här förut om jag inte missminner mig, och den är helt klart värd att nämnas igen. Störtskön låt helt enkelt!

Frukosten väntar, jobbet likaså.
I eftermiddag är det brännboll och lite grillning med laget som står på schemat.

Höjdpunkt nummer tjugotvå

Stranden

 

God morgon gott folk! (Inte för att ni som läser vad jag printar här är så värst många som det precis lät)

Vaknade med tuppen imorse men bestämde mig för att ligga kvar i sängen o snooza som det så vackert heter på mobiltelefonens alarm. Snoozade en sisådär hundrafemtioelva gånger innan jag till slut rullade ur sängen vilket är väldigt olikt mig. Varför? För att jag är leediig idag, underbara ljuva ledighetskänsla. Två hela dagar har jag ledigt denna gång, så skönt och så välbehövligt. Just precis nu, just precis idag. Idag när solen skiner från en klarblå himmel. Att vädergudarna tycks ha bestämt över 30 gradig värme och strålande sol i helgen när jag återigen ska jobba bekommer mig inte, ialla fall inte idag eller just nu i skrivande stund. Fråga mig imorrn bitti och jag säkerligen har en helt annan åsikt.

Eftersom molnen hade hopat sig igår morse när jag vaknade bestämdes en trip till IKEA i Linköping. En resa som vanligtvis går ganska snabbt och smidigt blev denna gång ett test för förarens tålamod. En bit utanför Norrköping på motorvägen möttes vi av miiilslåånga trafikköer, pga asfaltsarbete vilket fick mig att fundera... Varje sommar asfalteras det hej vilt i vårat avlånga land. Mitt i sommarn dessutom, när det är mycket folk på vägarna i och med semestertider. Varför inte starta dessa anläggningsarbeten tidigare på året, på våren innan semesterruschen drar igång på riktigt? Bara en liten tanke som säkert har ett bra och klokt svar om man frågar rätt person.

Efter diverse inköp (på IKEA hittar man alltid något) styrdes bilen mot Valla IP San Silo. Hade bestämt mig för att våga vara med på liite fler övningar än senast. Måste erkänna att jag var bra nervös, nervös över om knät skulle hålla eller inte. Men det hela kändes bra även om konditionen var urkass (vilket jag iof redan visste) och fötterna for lite hit och dit. På't igen efter sommaruppehållet bah'!

Höjdpunkt nummer tjugoett

Att få nya vänner, eller att vara tillsammans med de gamla