Fniss hos tandis

Tröttaste tösen i stan somnade inte förrän väldigt sent igår kväll/natt. Om det beror på övertrötthet eller spökbesök här i lyan vete katten, och det är nog inget jag bör spekulera i heller. För kommer jag fram till det sistnämnda kommer jag för alltid att ha svårt att somna. Av någon konstig anledning hade jag i alla fall satt larmet på 06.00 piiip imorse, trots att jag inte hade tid hos tandläkaren förrän 07.30. Såå när min nyinköpta lur gav ifrån sig de underbara tonerna av Brandi Carliles fina "Morning Lullaby", stängde jag således av larmet, vände på mig och somnade om. Då hade jag inte den minsta tanke på att sätta nytt larm så jag ber till högre makter och tackar för att jag slog upp mina grön-grå-blåa vid 7-tiden igen, med en heeel halvtimma till godo. Rullade snabbt ur sängen, mindre graciöst bör tilläggas, kastade på mig kläderna och hastade iväg (utan att ens titta mig i spegeln) i vårt numera aningen kylslagna land. Usch vad jag avskyr besök hos tandläkaren.

Väl på plats sätter jag mig i en av de hårda pinnstolarna och slötittar på julkalendern som visas på den 12 tum "stora" tv:n (tur man inte har några större synfel än så länge.) Väntandes på min dom. Jag kan inte nog så många gånger uttala hur mycket jag avskyr att vara hos tandis. För oftast spelar det ingen som helst roll hur duktig och skötsam jag är med mina gaddar. Jag är rent utav nojjig för hunna men nog faan ska de där jävla kariesrackarna på just mina tänder. WTF!

Hursom ropades jag upp och kallades in till en tandläkare jag aldrig mött förut. Numera tar man inte i hand och hälsar (tydligen) så jag stövlade rätt in och parkerade ändan i den blåa, stora, otäcka stolen. Jag och "min" tandläkare småpratade lite, jiddrade om huruvida jag sköter mina tänder eller ej och vi kom fram till att jag gör allt, ALLT, jag kan för mina små gaddar. (Tack för det!) Han drog sen skämt efter skämt och jag måste erkänna att jag inte riktigt förstod allt. Men jag la huvudet lite på sned och log, som om jag var med på precis alla noter. 

När jag sen satt mig till rätta i stolen och spanade i taket (ypperligt vore om de haft något läsbart just där, att fördriva tiden med och förflytta fokus till) började så "min" tandläkare att småtjaffsa med "sin" tandsköterska. Yalla yalla hit och yalla yalla dit. De skrattade och skojade, härjade och tjatade på varandra och jag kunde inte annat än fnissa åt hela spektaklet. Jag har då aldrig haft så roligt hos tandläkaren förut. Jag fullkomligt älskar "mitt" nya tandläkarteam!


Höjdpunkt nummer sju

En vinst i en derbymatch


Älskade bröder


"Carro, hååll käften!" "Shortleg, når du upp till bordskanten eller ska vi hämta en kudde åt dig att sitta på?" "Ser du verkligen över ratten när du kör bil?" "Hallå alla, sänk promenixfarten lite, syster hinner inte med!"

Jag älskar verkligen mina bröder, över allt annat. Att de båda alltid marar och jävlas med mig, gaddar ihop sig emot mig, skojar om mina korta ben (som för övrigt inte speciellt korta, inte kortare än någon annans, så det så!) i var och varannan mening rör mig inte i ryggen. De vet nog båda två att jag är en storasyster som är sjukt svag för mina småbröder. Det har jag alltid varit och kommer så alltid att vara. Jag skulle utan tvekan gå genom eld för mina små raringar till bröder. Syskonkärlek kallas det visst o det är la fantastiskt.

Sååå i förmiddags när jag brottades med saffransdegen i mitt adventspyntade lilla kök kom jag att tänka på vad ena brorsan brukar säga till mig när jag är så fix-och-donig som jag varit idag. "Syrran, du blir en bra fru till någon en dag" O jag är fanimej beredd att hålla med honom.

Some day...

Höjdpunkt nummer sex

En barfotastund i gräset


Fadäser

I lördags, igår och idag har jag "emlat", beklagat mig och gnällt över min förskräckligt onda tå. Att det ska göra så förbaskemej ont att "sopa" i tårna och speciellt stortån!? Tänker jag efter så har min stortå o min sköna divansoffas blanka, metallben mötts i strider en sisådär hundrafemtioelva gånger. Alla dessa hundrafemtioelva gånger har min tå vunnit kampen. Men så inträffar det otänkbara. Den hundrafemtiotolfte omgången, som således inträffade i lördags när jag självfallet var på väg till festerier, var det så dags för en ny segrare att ta plats på pallen. Min förbannade-jävla-helvetes-stortå:s fina segersvit bröts och blodvite uppstod. O det gjorde så in i bängen ont att jag inte fick fram ett knyst... till en början. Istället för att svära o leva rövare vek jag mig dubbel i ett stort jäkla asgarv. Ett snabbt adrenalinpåslag? Normalt? Tveksamt!

Jag trodde i mitt stilla sinne att veckans fadäskvot var fylld. Men ack vad jag bedrog mig. Blåögt att tro kanske med tanke på att veckan inte är över på långa vägar (dagar) Efter alldeles för få timmars sömn i helgen och en natt på jobbet hoppade jag imorse kvickt o raskt in i duschen och parkerade sedan ändan i den ovan nämnda divansoffan med en kopp kaffe. Letade fram den lilla, vita, fina burken med salva som jag fått av mammsen och började smörja in fötter, ben och armar. Tyckte salvan luktade ovanligt gott men reflekterade inte så mycket mer över det utan fortsatte smörjeriet. När jag sen kom till händerna reagerade jag på salvans konstiga konsistens och ovanligt goda doft och sneglade därför på burkens etikett för att då inse att jag smörjt in nästan hela mig med hårinpackning. Hårinpackning!! Suck, pust, spott och fräs. Det ska då vara jag, såklaaart, som lyckas med just detta. Blir nästan rädd för den klantarsligt, tankspridda människa jag fatiskt är!

Fadäser till trots och en ömmande tå... jag luktar iaf gott.


Höjdpunkt nummer fem

Adventspynt med tillhörande mys

En mästare på frustrationeri


Jag blir ledsen när människor omkring mig inte mår bra, det gör mig ont, i hjärtat och jag blir oerhört frustrerad när jag inte räcker till. Vad gör jag för fel? Vad gör jag egentligen rätt? Vad mer kan jag göra? Om jag gör si eller så istället? Jag, jag, jag... Det är där jag måste stanna upp och verkligen tänka till. Jag är faktiskt inte någon jävla moder Teresa som jag ibland tror och kanske önskar. Jag vill finnas och stötta, hjälpa gud och alla människor. Till och med de som allra minst "förtjänar" det, men det finns ingen som kan, eller för den delen orkar, stötta och peppa alla runt omkring en utan att det görs på bekostnad av något annat. Såvida man inte får minst lika mycket tillbaka, men hur ofta sker det? Stötta människor som gör detsamma för dig. Omge dig av människor som ger dig energi och inte suger musten ur dig." Tänkvärt, I know!


Tänk om jag med ett knäppande finger kunde göra saker och ting till de bästa för mina nära och kära. Tänk om stora hinder kunde rivas bara jag önskade det tillräckligt mycket. Tänk om jag hade pengar i överflöd så jag kunde borda alla nära och kära på ett charterplan och flyga till varmare, soligare, ljusare breddgrader. Tänk om "tänk om" inte fanns...

Höjdpunkt nummer fyra

En varm, go kram från någon som verkligen menar den


Fina rader



We were given two hands to hold
Two legs to walk
Two eyes to see
Two ears to listen
But why only one heart?
Because the other one
Was given to someone for us to find


Höjdpunkt nummer tre

Ett varmt bad


Maybe baby

Ibland eller rentutav väldigt ofta undrar jag om människor som hittat sin prins/prinsessa på riktigt förstår hur lyckligt lottade de är? Besvarad kärlek, klicket, han med det berömda "det"... Vart håller min prins hus? Vart gömmer sig min grabb med "det"? När kommer mitt klick? Hohoo (inte som tomten låter, ok!), vart ääär duu?


Maybe this Christmas will mean something more
Maybe this year love will appear
Deeper than ever before...
Mmm, maybe this Christmas

Maybe baby, det får framtiden utvisa...


Höjdpunkt nummer två

Ett rart sms från en kär vän


Tatueringstankar


Har hamnat här efter många om och men och tankeslängar hit och dit. Jag har mången gång rynkat lite på näsan och funderat på varför jag egentligen har denna blogg? Finns där något intressant i det jag skriver överhuvudtaget?

De vanliga bloggvarianterna med "gick upp imorse vid 7:23 piiip, tvättade håret, fönade håret, 'moussade' håret, borstade håret, tupperade håret, sprayade håret.." (Bl bla bla, jag antar att budskapet når fram?) .. intresserar mig inte det minsta. Är detta något folk i allmänhet kanske vill läsa om? Personligen föredrar jag att läsa om tankar och funderingar hit och dit. Jag vilar hellre ögonen på en blogg där 'författaren' praktiskt taget slänger käft med sig själv och 'underhåller' eller driver med sig själv o sina meningar, än att läsa om dessa till punkt och pricka beskrivna dagar som en del tycks vilja dela med sig. Huuur ingående behöver man egentligen vara när man beskriver sina dagar? Timmar, minutrar, sekundrar? Jag försöker rannnsaka mig själv lite här...

Hursom, printar man sådana inlägg för att man verkligen vill nå ut och verkligen vill berätta för sina läsare (hur många eller få de än må vara) med hur mycket tandkräm man haft på tandborsten eller hur många baconskivor man ätit till lunch eller för all del vilket gräl man haft med ditten o datten. Eller är det rentutav så att dessa bloggare/bloggerskor är så ingående i sina inlägg för att de annars inte har något alls att skriva? Hmm.. jag kliar mig på hakan, funderar och inser att jag inte är speciellt mycket bättre själv, egentligen...

På en skala mellan 1 till 10 är skriva-blogg-och-berätta-om-min-vardag-motivation på 0 och på en skala mellan 1-10 innehar mitt liv för tillfället en intressesiffra på en sisådär 1, 2. Inte en speciellt spännande tjej som printar här inte. Jag har i skrivande stund kommit fram till att jag ordbajsar mig igenom praktiskt taget alla mina inlägg. 

Kul blogg, kul tjej, kul liv!


Nåväl, som rubriken förtäljer, går jag i tatueringstankar, dagligen. Tatueringar är så jäkla fint, speciellt om dess budskap och placering har en historia. Jag tror mig äntligen, ääntliigen veta vad dessa skinprints ska bli och har två-tre ställen jag skulle vilja utsmycka. Nu gäller det bara att ta sig i kragen och se till att det blir gjort.


Populära rader kommer åter...

Höjdpunkt nummer ett

Vaniljglass en varm sommardag



Minnet är bra men kort


För en liten mikrosekund glömde jag bort


Livet är som en brustablett,
det löser sig


Så må det vara!

Ge mig...


...ork - varför är jag konstant trött?
...motivation - vem har lust att träna när man äntligen har uppehåll?
...pengar i massor - ekonomiskt oberoende? Ja tack!
...en utlandsresa på en sisådär 6 månader - vem vill inte fly den hemska vintern?
...lite vägledning - höger, vänster, framåt, ett kliv bakåt?


Ibland får man på tok för mycket tid till funderingar. Kvällen ikväll är en sådan kväll (många "kväll" där) då jag kastar tankarna fram och tillbaka, hit och dit. Jag vrider och vänder men lyckas liksom inte komma någon vart. Jag står och stampar, blickar tillbaka och kisar framåt. Blundar, kikar försiktigt och blundar hårt igen. Om man blundar riktigt hårt så varken syns eller finns man och just nu, i denna mikrosekund vore det rätt skönt att försvinna. Bara för en liten, liten stund. Slippa fundera över vad som komma skall, hur saker o ting ska reda sig och vad man ska göra när man blir vuxen. Jag är förvirrad!


Jag får liksom ingen ordning på mitt liv

Nuäresåhärvaaa...

Måndag, hela dagen lång och en ny vecka att se fram emot.

Det har snicksnackats o tjatats om en uppdatering på denna övergivna plats, såå wooop wooop, nu är det gjort, done, kirrat, klappat o klart!

Mission completed,
So long!

Choup Choup!



Pack up your troubles in your old kit bag
And bury them beneath the sea
I don’t care what the people may say
What the people may say bout me.
Pack up your troubles get your old grin back
Don’t worry about the cavalry
I don’t care what the whisperers say
'Cause they whisper too loud for me


Jag tror jag göööör't!


Mmm... me like


Skön låt med fin text
Count on me - Bruno Mars

If you ever find yourself stuck in the middle of the sea
I'll sail the world to find you
If you ever find yourself lost in the dark and you can't see
I'll be the light to guide you

Find out what we're made of
What we are called to help our friends in need

You can count on me like one, two, three
I'll be there and I know when I need it
I can count on you like four, three, two
And you'll be there 'cause that's what friends
Are supposed to do, oh yeah, ooh, ooh

If you toss and you turn and you just can't fall asleep
I'll sing a song beside you
And if you ever forget how much you really mean to me
Everyday I will remind you

Find out what we're made of
What we are called to help our friends in need

You can count on me like one, two, three
I'll be there and I know when I need it
I can count on you like four, three, two
And you'll be there 'cause that's what friends
Are supposed to do, oh yeah, ooh, ooh, yeah, yeah

You'll always have my shoulder when you cry
I'll never let go, never say goodbye

You can count on me like one, two, three
I'll be there and I know when I need it
I can count on you like four, three, two
And you'll be there 'cause that's what friends
Are supposed to do, oh yeah, ooh, ooh

You can count on me 'cause I can count on you



Tänk till! Glöm ej!


Några tänkvärda rader som följer...

Att vara stark är inte att aldrig falla, att alltid veta, att alltid kunna,
Att vara stark är inte att alltid orka skratta, att hoppa högst eller att vilja mest,
Att vara stark är inte att lyfta tyngst, att komma längst eller att alltid lyckas,
Att vara stark är att se livet som det är, att acceptera dess kraft och ta del av den, att falla till botten, slå sig hårt och att alltid komma upp igen...


Första inlägget för i år...

.. blir en kortare variant.

Ytterligare ett år har tickat förbi. Januari, 2011 står för dörren.
Det snöar utanför fönstret. Tänder ljus i massor. Filmmaraton. Jag fryser. Vill ha vår. Jag längtar till sommaren. Långa dagar på stranden. Grillkvällar. Fräknar på näsan. Jordgubbar. Grönska. Midsommarafton. Blonda slingor i håret. Barfota i sanden. En bok eller två eller tre i hängmattan. Solglasögon. Bara ben.





Maybe...



Maybe this Christmas will mean something more
Maybe this year love will appear
Deeper than ever before
And maybe forgiveness will ask us to call
Someone we love
Someone we've lost
For reasons we can't quite recall
Mmm, maybe this Christmas


Se hit!


E
n vän kan bejaka
och skärpa alla sinnen.
Hon delar gärna tankar,
drömmar och minnen

Hon lyssnar och besvarar
och vågar alltid fråga.
Och när du är rädd
kan hon få dig att våga.

Hon står vid din sida
när livet är hårt.
Och hon får dig att skratta
åt det som varit svårt

En vän bryr sig om dig
för hon har dig kär.
Och hon älskar att se dig
precis som du är

Jump in hit, jump in dit...


Elektronikpryl? Årets julklapp? Nej, nej och åter neeej! Det är en one piece som gäller.
                                                                              Give me, ge mig, me want, vill ha!








Rader som värmer i kylan ♥



Du vet väl om att du är värdefull
Att du är viktig här och nu
Att du är älskad för din egen skull
För ingen annan är som du


The Last Bounce


The Last Bounce. Behöver jag säga mer? Nee, för här är ord överflödiga.
Check this out!

http://svtplay.se/v/2226166/veckans_forestallning/the_last_bounce

Tack gode gud (om du nu finns) och fröken Lu såklart, för att jag fick vara med om denna färgsprakande, underhållande, helt fantastiska föreställning.


Mystofflornas listetta


Jag har införskaffat de skönaste mystofflorna i helgen. Nöjd? Jag? OM jag är...




Vintern knackar på dörren vilken dag som helst, vilket betyder att det är dags att börja förbereda sig för kyla, minusgrader, snö och kalla fötter. Vad kan då passa bättre än ett par superdupersköna sockor? De virkade vadhöga tofflorna är kanske inte de mest graciösa du kan hitta och får definitivt inte dina vader att minska i omkrets (så ni som är utseendefixerade kan skippa dessa) men jag är helt övertygad om att de gör nytta och värmer mina kalla tår i vintermörkret. På foten sitter söta små halkhjärtan (får mig att minnas gymnastiktiderna iförd sockerplast) som tillsammans med de svarta, tufsiga bollarna upptill verkligen är pricken över i:t på dessa underbaringar. 149 riksdaler i ursprungspris och 30%rabatt pga nyöppnad butik. Jag tackar o bockar för det.

Mer info om helgens bravader kommer, nu väntar soffhäng och mys resten av kvällen, i mina nyinförskaffade mystofflor såklart...


Tidigare inlägg
RSS 2.0