Hejdå vinter
Utanför fönstret är det återigen grått, mörkt och trist. Sommaren känns månader bort och saknaden av sol är nästintill outhärdlig. Det är länge sedan den visade sig och brände skönt i ansiktet. Fräknarna är på bortgång och min kropp skriker efter ljus. Jag saknar solen och vill ha vår. Ibland känns det som om dessa gråa dagar aldrig tycks ta slut. Här och var ligger den numera smutsiga snön envist kvar. Det enda som får en att inse att våren faktiskt är på ingång är plusgraderna, de torra trottoarerna och fåglarnas härliga kvitter.
Nu vill vi ha varma dagar, knoppande blommor i rabatterna, grönt gräs och motorcyklar på vägarna.
Kan berätta att helgen varit alldeles toppen och fabulös. 30-årsskiva i fredags och bowling i lördags som avslutades med lekar och lagfest. Jag var för övrigt kronrutten i bowlingen, har så alltid varit och kommer förmodlingen alltid att vara. Helgens pricken över i:t var vinsten som laget stod för igår. En mindre bra start resulterade i en fantastisk avslutning. Bra jobbat töser! Önskar jag kunde vara där ute på planen och kämpa tillsammans med er istället för att stå vid sidan av.
Off i go, jobbet kallar...
Ledig lördag-söndag
Gissa om jag trivs när jag har ledig helg. Efter en ganska påfrestande arbetsvecka andas jag ut, lutar mig tillbaka, knäpper en öl, mumsar några våfflor och laddar för kvällens lagfest. Toppen!
Hur ska det gå?
Idag är jag frustrationernas mästare. Det kryper, sparkar och bränner i hela min träningstokiga kropp. Det kliar ut i varenda fingerspets, tåspets ja till och med längst ut i hårtopparna svider det. Min kropp vill träna, ösa gärnet och slita tills svetten sprutar och benen viker sig av trötthet. Toklöpa spåret tills pulsen når max och mjölksyran sprider sig i benen.
Jag vill, jag vill, jag vill. Men jag kan inte, kan inte, kan inte. Orden "kan inte", "får inte" och "bör inte" förföljer mig likt envisa hjärnspöken som aldrig någonsin lämnar min lilla tankeverksamhet. De hytter med ett stort varningens finger, det största man kan finna. "Du är inte frisk än, du vet att det tar tid och måste få ta tid. Skynda långsamt!" Men tid är det enda jag inte har, åtminstone inte om tålamodet får tala. Det sviktar och jag skulle mer än gärna införskaffa lite extra någonstans ifrån. Hur gör man när tålamodet sviktar förutom att ta det lugnt som jag så många gånger fått höra och andas o räkna till tio om och om och om och om igen!? Länken mellan lår och vad jävlas så förbaskat med mig och ni som känner mig har nog redan räknat ut att knät är anledningen till all frustration. Förbannade, förbannade knä.
Efter regn kommer solsken, efter mörker kommer ljus, efter knäskada o träningssvagt år kommer friskt knä och fotbollslir? Håll tummarna, för allt i världen. För jag orkar inte hålla mina egna mycket längre till...
Free fallin'
Mer träning åt folket.. och mig - hopefully
Tänkvärda rader
Det går en genom tiden en säregen fläkt,
en sjukdom som allmänt benämnes jäkt.
Och bannlyst är stunden av ro och av frid.
Man hör bara ständigt: Jag har inte tid.
Du äger kanhända en sjuklig vän,
det sista besöket var länge sen.
Du säger en ursäkt, blir öm och blid,
men tröstar dig med: Jag har inte tid.
Kanske har Du en mor, som är gammal nu,
vars enda ljuspunkt i livet är Du.
Att glömma henne, är Du på glid?
Ditt samvete kvävs med: Jag har inte tid?
Så lever Du livet i stora drag,
hur skall jag hinna allt i dag?
Jäktet förvandlar Ditt liv till en strid.
Din slogan har blivit: Jag har inte tid.
Men när man har levat Ditt antal år.
När döden på tröskeln väntande står.
När man Dig kallar från livets id,
Skall Du då svara: Jag har inte tid...
Bakslag
Precis när vårkänslorna äntligen infunnit sig på riktigt drabbas vi av ett bakslag av den värsta sorten. För någon timma sedan regnade det utanför fönstret (äntligen försvinner den hemska snön tänkte jag och säkert många med mig) Men regnet övergick i snöblandat regn för att till slut resultera i stora vita "blaffor". Ännu mera snö? Förhoppningsvis klarar vi oss ifrån ytterligare ett vitt snötäcke denna gång. Det räcker, nu vill vi ha mer sol och fler plusgrader.
Styr snart stegen mot tågstationen för en trip till Stockholm och södra teatern. Passar på att mellanlanda hos släkten innan för lite ätbart vilket ska bli trevligt.
Är inte riktigt nöjd men alla har vi våra ups and downs. Utan down:s kan vi inte uppskatta up:s. Förresten är man väl ändå aldrig riktigt nöjd?
På återskrivande...
Fröken omotiverad
Ibland vill man bara sjunka genom jorden och fly verkligheten. Eller drömma sig bort och leva loppan i drömmarnas värld. Ibland vill man lägga allt åt sidan, dra täcket över huvudet och blunda. Blunda hårt, hårt. För om man blundar tillräckligt hårt finns o syns man inte. Just idag vore det så skönt.
Omotiverad, trött, trälig, u name it. Gaaah!
Jag blundar hårt, hårt...
Skitdag!
PunktPunktPunkt
Jag får liksom ingen ordning på mitt liv
Det kan va så förfärligt, det kan va så bra
Om nätterna har jag förskingrat så mycket förstånd
Det kanske var pundigt, det kanske var bra...
Thank good it's friday
Den efterlängtade helgen stundar med diverse inplanerade roligheter. Fredagslugnet lägger sig som mjuk, vit bomull över hela stan. Känslan är obeskrivlig. Härligt, underbart, strålande, fabulöst!
Ledighet med långa, mysiga morgnar och umgänge med härliga människor toppat med fotboll. IKEA ska besökas under dagen för lite shopping. Det ryktas dessutom om att den underbara solen ska titta fram en sväng framåt morgondagen. Kan det bli bättre?
Tjo o tjim, Off we go!
Vårkänslorna spirar
Finally, äntligen o inte en dag/minut/sekund för sent behagar solen återigen visa sig. Den efterlängtade vårsolen som bränner skönt i ansiktet och får de små fräknarna att visa sig igen. Termometern utanför fönstret visar på plusgrader, snön börjar så sakteligen att smälta bort och blotta gator och trottoarer. Vart man än vänder sig ser man solglasögonprydda människor. Människor med gigantiska leenden. Smilet går som en löpeld genom stan. Vårkänslorna fullkomligt spirar och sprudlar! Den är på ingång nu, våren.
Jag mår bra, jag är glad, jag ser fram emot vår och sommar. Det närmar sig med stormsteg nu. Solen gör underverk!
I only hear what I want to
Resultatet?
Det blev alla tiders, finfint.
Skriv upp det - intresseklubben antecknar!
Tadaaa!
Idag har jag överträffat mig själv och det rejält. För idag har jag nämligen varit i kontakt med min kreativa sida. Den där pyssla-fix-o-dona-få-saker-gjort-sidan. Åhjo, den finns där, lite smått undangömd mest hela tiden men just idag behagade den smyga sig på. Tack o lov för det för det börjar bli dags för förändring i min lilla lya.
För ett par dagar sedan, samma dag som lönen så välbehövligt trillade in på kontot, traskade jag ner på Kholmstad med mammsen för lite fönstershopping. Jag skrev visst fönstershopping där och nog var det tanken med stadsbesöket men denna gång kunde jag inte motstå det som butikernas fönster så ihärdigt ropade efter mig: "köp mig, mig vill du ha, titta vad snygg jag är!" O visst var det så, de där mörklila, helt fabulöst snygga gardinerna som hängde i skyltfönstren. De passade ju alldeles ypperligt i mitt vardagsrum, de bara skulla jag ha. Kosta vad f*n det kosta ville. Så sagt o gjort, jag traskade från la stada ett par ursnygga gardiner rikare och x antal hundralappar fattigare på kontot. Nöjd? Jajjamännsan!
Nu till det kreativa med hela saken. Gardinerna var ju sååklaaart flera decimeter för långa vilket inte kan vikas in och gömmas undan lite snyggt, som jag annars brukar vara duktig på att göra *ler* Nepp, det blev till att ta fram saxen och sy upp, på symaskin såklart. Klart, fixat, done utan fadäser och misslyckanden. Jag klara't! Nu återstår bara att se hur det hela ser ut när det väl hängs upp. Jag undrar jag...
Go' kväll!
