En mästare på frustrationeri
Jag blir ledsen när människor omkring mig inte mår bra, det gör mig ont, i hjärtat och jag blir oerhört frustrerad när jag inte räcker till. Vad gör jag för fel? Vad gör jag egentligen rätt? Vad mer kan jag göra? Om jag gör si eller så istället? Jag, jag, jag... Det är där jag måste stanna upp och verkligen tänka till. Jag är faktiskt inte någon jävla moder Teresa som jag ibland tror och kanske önskar. Jag vill finnas och stötta, hjälpa gud och alla människor. Till och med de som allra minst "förtjänar" det, men det finns ingen som kan, eller för den delen orkar, stötta och peppa alla runt omkring en utan att det görs på bekostnad av något annat. Såvida man inte får minst lika mycket tillbaka, men hur ofta sker det? Stötta människor som gör detsamma för dig. Omge dig av människor som ger dig energi och inte suger musten ur dig." Tänkvärt, I know!
Tänk om jag med ett knäppande finger kunde göra saker och ting till de bästa för mina nära och kära. Tänk om stora hinder kunde rivas bara jag önskade det tillräckligt mycket. Tänk om jag hade pengar i överflöd så jag kunde borda alla nära och kära på ett charterplan och flyga till varmare, soligare, ljusare breddgrader. Tänk om "tänk om" inte fanns...
Höjdpunkt nummer fyra
En varm, go kram från någon som verkligen menar den
Glöm ALDRIG att ta hand och vara rädd om dig själv gumman!! Lova det!!! Du kan inte hjälpa världens alla människor, det är omöjligt.. Puss o kram och ha en toppen fredags kväll!!
Min vän! Det viktigaste är inte att hjälpa andra, utan att hjälpa sig själv, att ta hand om sig själv! Ibland behöver man inte ens göra något, ibland räcker det med att folk vet att man finns, även om man inte kan göra något!
Jag vet att du finns, och det är alldeles tillräckligt, och betyder massor, utan att du behöver göra något speciellt!
<3
