Fniss hos tandis
Tröttaste tösen i stan somnade inte förrän väldigt sent igår kväll/natt. Om det beror på övertrötthet eller spökbesök här i lyan vete katten, och det är nog inget jag bör spekulera i heller. För kommer jag fram till det sistnämnda kommer jag för alltid att ha svårt att somna. Av någon konstig anledning hade jag i alla fall satt larmet på 06.00 piiip imorse, trots att jag inte hade tid hos tandläkaren förrän 07.30. Såå när min nyinköpta lur gav ifrån sig de underbara tonerna av Brandi Carliles fina "Morning Lullaby", stängde jag således av larmet, vände på mig och somnade om. Då hade jag inte den minsta tanke på att sätta nytt larm så jag ber till högre makter och tackar för att jag slog upp mina grön-grå-blåa vid 7-tiden igen, med en heeel halvtimma till godo. Rullade snabbt ur sängen, mindre graciöst bör tilläggas, kastade på mig kläderna och hastade iväg (utan att ens titta mig i spegeln) i vårt numera aningen kylslagna land. Usch vad jag avskyr besök hos tandläkaren.
Väl på plats sätter jag mig i en av de hårda pinnstolarna och slötittar på julkalendern som visas på den 12 tum "stora" tv:n (tur man inte har några större synfel än så länge.) Väntandes på min dom. Jag kan inte nog så många gånger uttala hur mycket jag avskyr att vara hos tandis. För oftast spelar det ingen som helst roll hur duktig och skötsam jag är med mina gaddar. Jag är rent utav nojjig för hunna men nog faan ska de där jävla kariesrackarna på just mina tänder. WTF!
Hursom ropades jag upp och kallades in till en tandläkare jag aldrig mött förut. Numera tar man inte i hand och hälsar (tydligen) så jag stövlade rätt in och parkerade ändan i den blåa, stora, otäcka stolen. Jag och "min" tandläkare småpratade lite, jiddrade om huruvida jag sköter mina tänder eller ej och vi kom fram till att jag gör allt, ALLT, jag kan för mina små gaddar. (Tack för det!) Han drog sen skämt efter skämt och jag måste erkänna att jag inte riktigt förstod allt. Men jag la huvudet lite på sned och log, som om jag var med på precis alla noter.
När jag sen satt mig till rätta i stolen och spanade i taket (ypperligt vore om de haft något läsbart just där, att fördriva tiden med och förflytta fokus till) började så "min" tandläkare att småtjaffsa med "sin" tandsköterska. Yalla yalla hit och yalla yalla dit. De skrattade och skojade, härjade och tjatade på varandra och jag kunde inte annat än fnissa åt hela spektaklet. Jag har då aldrig haft så roligt hos tandläkaren förut. Jag fullkomligt älskar "mitt" nya tandläkarteam!
Höjdpunkt nummer sju
En vinst i en derbymatch
