Me, Myself and I...

Utanför fönstret är det återigen grått, mörkt och trist. Sommaren känns månader bort och saknaden av sol är nästintill outhärdlig. Det är länge sedan den visade sig och brände skönt i ansiktet. Fräknarna är på bortgång och min kropp skriker efter ljus. Jag saknar solen och vill ha vår. Ibland känns det som om dessa gråa dagar aldrig tycks ta slut. Här och var ligger den numera smutsiga snön envist kvar. Det enda som får en att inse att våren faktiskt är på ingång är plusgraderna, de torra trottoarerna och fåglarnas härliga kvitter. 

Nu vill vi ha varma dagar, knoppande blommor i rabatterna, grönt gräs och motorcyklar på vägarna.

Kan berätta att helgen varit alldeles toppen och fabulös. 30-årsskiva i fredags och bowling i lördags som avslutades med lekar och lagfest. Jag var för övrigt kronrutten i bowlingen, har så alltid varit och kommer förmodlingen alltid att vara. Helgens pricken över i:t var vinsten som laget stod för igår. En mindre bra start resulterade i en fantastisk avslutning. Bra jobbat töser! Önskar jag kunde vara där ute på planen och kämpa tillsammans med er istället för att stå vid sidan av.

Off i go, jobbet kallar...